Teckenförklaringar till Senatens kartor som förvaras i nationalarkivet

Lantmäterianstalten färglade originalkartbladen som kommit till Finland för hand och gjorde samtidigt rättelser. Terrängbeskrivningens noggrannhet ligger nära den nuvarande grundkartan. Färgskalan hos kartorna i nationalarkivet motsvarar rysk praxis: Åkrarna är vita och skogarna indelade i barr-, bland- och lövskog. Teckenförklaringarna grundar sig på Heli Eks utredning till lantmätericentralen 1981 (diplomarbete).

sekametsa.jpg (6311 bytes)

Blandskog

avokallio.jpg (7807 bytes)

Berg

posti.jpg (7787 bytes)

Post

havumetsa.jpg (7007 bytes)

Barrskog

joki.jpg (7736 bytes)

Å och åbrink

piharak.jpg (6944 bytes)

Byggnader och gårdsplan

lehtimetsa.jpg (6814 bytes)

Lövskog

pelto.jpg (6668 bytes)

Åker

torppa.jpg (6793 bytes)

Torp

avosuoy.jpg (6430 bytes)

Träsk, oframkomligt

puutarha.jpg (8218 bytes)

Trädgård

satama.jpg (6160 bytes)

Ankarplats

(Hamn)

avosuok.jpg (7684 bytes)

Träsk, framkomligt

laidun.jpg (7229 bytes)

Betesmark

ojasilta.jpg (7318 bytes)

Landsvägsbro och dike

suomets.jpg (6466 bytes)

Skogbevuxet kärr

wpe1.jpg (8302 bytes)

Stängsel

krata.jpg (7678 bytes)

Smalspårig järnväg

jarvi.jpg (6648 bytes)

Sjö

kylanraja.jpg (6258 bytes)

Bygräns

rata.jpg (6869 bytes)

Bredspårig järnväg

penslaid.jpg (7513 bytes)

Betesmark med buskvegetation

kayrat.jpg (6719 bytes)

Höjdkurvor med 2 sashens mellanrum. En sashen el. famn är 2.134 meter

tiet.jpg (6304 bytes)

Landsväg

pensniitty.jpg (8127 bytes)

Äng med buskvegetation

virstanp.jpg (6434 bytes)

Verststolpe

polut.jpg (6857 bytes)

Liten väg och stigar

laivavayla

Farled

hakkuu

Avverkningsområde

lähde

Källa och bäck

matalikko

Uppgrundning

hietikko

Sandfält

dyyni

Dyn

© Erkki Rope 2009


Rysk topografisk karta – Senatens karta över Tvärminne från år 1872

Rysslands militärmyndigheter kartlade under åren 1865 – 1914 i stora drag Finland söder om linjen Björneborg – Kexholm i skala 1:21.000.  Detta kartverk innehöll 471 kartblad.  Storfurstendömet Finland fick två fotoreproduktioner över varje kartblad emedan Finland hade deltagit i kostnaderna för kartläggningen. Detta ursprungsmaterial har i Finland kallats Senatens kartor. Lantmätericentralen färglade originalkartorna som kom till Finland för hand och gjorde samtidigt rättelser. Terrängbeskrivningens noggrannhet ligger nära den nuvarande grundkartan. Färgskalan hos kartorna i nationalarkivet motsvarar rysk praxis: Åkrarna är vita och skogarna skiljs åt genom skild färgsättning i barrskog, blandskog och lövskog. Kartbladet III 21 över Tvärminne är kartlagt år 1872.  Tvärminne zoologiska forskningsstation är tillagd till kartan i början av 1900-talet.

Militära ändamål

När Finland blev under rysk överhöghet år 1809 ville Ryssland med kartarbetet ansluta området till moderlandet. En annan orsak till det noggranna kartläggningsarbetet var rädsla för ett eventuellt fientligt anfall mot Ryssland via Finland. Topografiska avdelningen vid Rysslands krigsministerium lät göra kartan 1860 – 1914. I Finland hörde en chef och sex kartläggare till kartläggningsgruppen.

Finland finansierade kartläggningen

Den kejserliga senaten i Finland beslöt år 1885 att delta i kartläggningen med 20000 mark per år under 10 år; dessutom med 10000 mark per år för inköp av kopior samt färgläggning. Kartserien deponerades hos Senaten, därav benämningen Senatens kartverk.

Färglagda kartor har veterligen inte tryckts

Under autonomin hade de ryska militärmyndigheterna ensamrätt till topografisk kartläggning. Av detta kan man dra slutsatsen att kartorna var hemliga.

Å andra sidan fanns det på den tiden inga möjligheter att kopiera färglagda kartor varför de var bekanta endast för ett fåtal och i användning av ännu färre. De svartvita ryska topografiska kartorna i skala 1:42000 var under lång tid de kartor som användes och de trycktes i olika versioner.  Kartan över Helsingfors omgivningar trycktes i skala 1:21000 och 1:20000.

Lantmäteri väsendet kompletterade kartan

Lantmäteristyrelsen utnämnde år 1886 en extra tjänsteman att övervaka färgläggningen av kartorna, korrigering av nomenklaturen samt komplettering. Lantmäteriväsendet färglade två kartserier för hand.  Till en början färglades 40-50 kartor om året; senare 10-20. En annan kartserie färglades enligt rysk modell och den förvarades i Senatens arkiv. En annan serie färglades senare enligt finsk praxis med åkrarna i gul och skogarna i vit färg. Denna serie som nu finns i Krigsmuseet har skadats under förvaringen.

Kartografi

Kartans projektion är polyederprojektion eller gradavdelningsprojektion. Kartans skala är 1:21000 (dvs. En halv versts karta, där en tum på kartan motsvaras av en halv verst i terrängen (553 m), en verst =500 famnar (sashen), en famn = 3 arsin, en arsin = 4 setverts, en setvert = 7 tum. En verst är således = 500*3*4*7 tum = 42000 tum.)

Stomnätets noggrannhet

Kartläggningens stomnät (fixpunkter) bestod av astronomiskt fastställda punkter, i allmänhet kyrktorn belägna på 50-60 kilometers avstånd från varandra. Med användning av precisionsklockor och telegraf bestämdes stomnätets förhållande till stjärnorna.

Mätbordskartläggning

När kartläggaren med sina medhjälpare anlände till byn förrättade han först en allmän översikt av området och sökte efter lämpliga kullar och backar varifrån det var så fri sikt som möjligt. På någon sådan hög plats uppställde kartläggaren sitt mätbord i nord-sydlig riktning. Den av kompassen utvisade magnetiska missvisningen mot nord var känd redan då.  På konceptpappret fästes en nål som föreställde den kulle varifrån kartläggningen påbörjades.  Enligt kartläggarens anvisning uppställde en medhjälpare en spira i lämplig terräng och bredvid den en numrerad käpp och ropade nummern till en medhjälpare vid en tavla. Därefter drogs med diopterlinjal riktningen till staven varefter måttkäppens nummer antecknades vid den uppskattade punkten.  På detta sätt utprickades alla klara observationspunkter som syntes från tavlan, åkrarnas hörn, byggnader, bäckmynningar, sjövikar osv. Efter detta flyttades stationeringsplatsen till en annan kulle varifrån riktningarna mättes på samma sätt till de utmätta platserna från den första mätningspunkten varefter man fortsatte på samma sätt till nya terrängplatser. Genom att mäta avståndet mellan kullarna fick man en grundlinje. På detta sätt fortsattes till nya observationsplatser.  Genom triangelmätning mellan grundlinjen och två eller flere observationspunkter kunde man genom användande av trigonometri fastställa avståndet mellan olika observationspunkter. Kartläggningen framskred längs med vägnätet.  På öppna fält med fri sikt kunde kartläggaren rita en detaljerad och noggrann karta.  I skymd terräng var man tvungen att öppna linjer i skogen för att få noggranna mätningar.

Nomenklatur

Nomenklaturen var till en början på finska, men under förryskningsperioden från början av 1890-talet på ryska.

Karttecknen

Kartorna gjordes för militära ändamål. I kartbilden betonas orientering och saker som hänför sig till militär verksamhet. Öppna områden avbildades med ljusa färger, åkrarna var vita, ängarna ljusblå och betesmarkerna ljusgula.  Ängar och betesmarker med buskvegetation åskådliggjordes medelst skuggning. Kärrens framkomlighet visades genom streckningstäthet, ju tätare streckning dess svårare framkomlighet. Olika vägar var noggrant kartlagda eftersom kartläggningen skedde längs med vägarna.  Också broarnas konstruktion kunde utläsas ur kartan. Verststolparna var utmärkta landmärken ur lokaliseringssynvinkel.  De olika skogstyperna åtskiljdes genom kraftig färgskillnad: Barrskog i violett färg, lövskog i turkos färg och blandskog i orangebrun färg. Heli Ek utredde karttecknens betydelse som ett diplomarbete först år 1981.

Höjdkurvorna – ett framsteg

För första gången beskrevs terrängens höjdskillnader som vågräta snittytor eller höjdkurvor. Intill dess hade terrängförhållandena åskådliggjorts medelst s.k. bergslinjer vilka nog var åskådliga men inte utvisade höjdskillnader. Utritningen av höjdlinjer försnabbade märkbart ritningsarbetet, emedan utritning av bergslinjer var arbetsamt och tidskrävande.

Kartografiskt och mätningstekniskt av hög klass

På geodesins område vad gäller mätningsarbete och vetenskaplig forskning innehade ryssarna en ledande ställning i Europa. Även kartografin rönte erkännande. Så var Finland i slutet av 1800-talet ett av de bäst kartlagda länderna i världen. Jämfört med moderna kartor är kartan allt ännu ett vackert konstverk.

Vad kartan visar

Tvärminne by och Björkskärs by har varit koncentrerade bysamhällen. I byarna har funnits många mindre åkrar som har omgetts av stängsel till skydd för husdjuren. Öppna sanddyner har varit mindre än nuförtiden. Dynernas kanter är branta – de har tydligen förr utgjorts av strandlinjer.  En mångfald färdvägar utvisar att området har varit utsatt för påverkan av kulturen. Vattenlinjen har dragit sig undan till följd av landhöjning och uppslamning av stränderna. Tvärminneön har varit en verklig ö mot att den nuförtiden skiljs från fastlandet av en smal strömfåra. 

Har allting förändrats

Tvärminne by och Björkskärs by finns kvar på sina ursprungliga platser. En tegelfabrik och nya byggnader kantar byvägarna. På holmarna har funnits bofast fiskarbefolkning. Byns båthamn med sina båtskjul har funnits i ett skyddat sund mellan Tvärminneön och fastlandet. Farleden från havet har kommit direkt in till Tvärminne by. I landskapet kan man ännu hitta tecken på stigar, gamla åkrar och gamla bosättningsplatser med vårdträd och prydnadsväxter.

Vilken nytta har man av kartan

För forskaren är kartan ett utomordentligt dokument som förenar tid och plats för olika skeenden. För planerare av markanvändning förklarar kartan utvecklingens orsaker och följder. Den gamla kartan vittnar om platser av betydelse för bybornas vardagsmiljö såsom byggnader, ängar, betesmarker, stigar och byns brunnar. För dem som bor i trakten är kartan en hjälp till att upptäcka gamla intressanta platser.

Anne-Maj och Erkki Rope, 2009
Svensk översättning Sigurd Idman

Tvärminne ungdoms- och hembygdsförening har gett ut en faximilutgåva av kartan med anledning av föreningens 100-åriga verksamhet. Den ursprungliga kartan finns i nationalarkivet. Kartan i färg i storlek A 3 är till salu hos Tvärminne ungdoms- och hembygdsförening.

Ytterligare uppgifter om gamla kartor:

http://www.strang.fi/karttatieto/           http://www.virtuaaliyliopisto./fi/maakirjakartat/

Tillbaka till kartan